I efterkrigstidens Frankrike var Martin Barré en förgrundsfigur inom den abstrakta konsten. Han tänjde gränser och gick utanför de gängse kompositionsnormerna. Genom experimentellt skapande presenterade han en ny form av minimalism.
Martin Barré (1924-1993) utbildade sig på École des Beaux-Arts i Nantes, sin hemstad, både inom måleri och arkitektur. År 1948 flyttade han till Paris och etablerade sig snabbt på stadens konstscen för att under nästa årtionde även etablera sig utomlands. Under slutet av 1950-talet förändrades hans konstnärskap genom en resa till Nederländerna och mötet med den ryske konstnären Kazimir Malevitjs nonfigurativa verk.
Hans konstnärskap kan delas in i fem olika skapandeperioder. Under sitt tidiga liv fram till 1960 applicerade Barré färgen enbart med palettkniv på duken för att undvika expressionistiska uttryck. Perioden som därefter följde fram till 1963 använde han färgen direkt ur tuben på duken. Det året övergick han sedan till att använda sprayfärg. En teknik han blev inspirerad av från motiv han sett i Paris metro. Den perioden varade fram till 1967 då han övergav måleriet helt och hållet och ägnade sig åt fotografi och konceptkonst istället. Under tidigt 1970-tal återvände han till måleriet som han förblev trogen livet ut.
Målningen ”65-S-6” är utförd 1965 under perioden då Barré använde sprayfärg som teknik. Han hade fastnat för en matt svart färg som han använde genom att spraya ett streck eller ränder mot vit bakgrund. I relationen mellan figur och bakgrund gestaltar Barré rummet, som under den här tiden blir tvådimensionellt. Genom att reducera formerna lämnar han stora ytor av duken tom, vilket ger konstverket dess karaktäristiska uttryck.